Innan han kom till Smithsonian arbetade Sterling som tidningsfotograf, sedan som producent av en engelskspråkig tidning i Budapest, Ungern. Därefter tog han jobb på World Color, Smithsonian Magazines tryckeri, och gick så småningom över till själva tidsskriften. Han har använt Adobe® Photoshop® sedan den allra första versionen släpptes för över tio år sedan. "Vi bar ned den till labbet på disketter", säger han. "Vi hade en för programmet och en för inställningarna."

Naturligtvis har tiderna förändrats, och Sterling fortsätter att vara optimistisk om branschens ökade tillit till digital teknik. "Det har verkligen varit en underbar upplevelse att överföra den här tidsskriften direkt till plåten", säger han kraftfullt. "Och vi kommer så småningom att föra över en hel del av produktionen in i huset och göra det själva. För med datorteknik är det en smart lösning."

Trots denna tillit säger Sterling att han närmar sig all ny utveckling försiktigt. "Jag vill dra nytta av den nya tekniken, men jag vill inte bli ett offer för den", säger han. "Jag är till exempel mycket intresserad av att helt och hållet överföra den här tidsskriften till ett PDF-arbetsflöde, men jag vet också att det för närvarande finns alltför många småbuggar i det för att vilja riskera tryckningen."

Så tills vidare kommer Sterling att koncentrera sig på att göra konsten i Smithsonian Magazine så naturtrogen som möjligt. "När vi gör en story om en artist, det är en artist... som folk vill läsa om. Och vi vill försäkra oss om att de inte promenerar in på konstgalleriet och säger: Oh, du milde! Det här var grönt i tidningen men det är ju faktiskt en underbar orange ton. Vi försöker verkligen återge konsten korrekt. Om du inte har en möjlighet att gå på utställningen hoppas vi att du får ut det näst bästa av vår tidsskrift. Det är det vi strävar efter."

Fotografera fin konst
Innan Smithsonian Magazine kan trycka bilder av fin konst måste dessa bilder fångas på film, och det sätt på vilket de fångas kan få en djupgående effekt på den slutliga produkten. Lyle Peterzell har fotograferat målningar för National Gallery of Art de senaste tre åren, och han säger att det inte finns någon enkel formel för att fånga den perfekta bilden.

"Färger från olika tidsepoker reagerar olika på ljus", förklarar han. "Det finns något som kallas metamorism, där film ser färgen på målningarna annorlunda än ögat ser dem." Det enda sättet att få helt korrekta färger, enligt Peterzell, är att försöka och försöka igen.

"Det är olika för varje verk", säger han. "Ibland fungerar det på två försök och ibland behövs det tio. Det beror helt på. Om det är en mycket krackelerad målning, är det så många glansdagrar i färgen att du faktiskt inte kan se verket. I så fall försöker vi dubblera polarisationen, vilket tar bort alla reflexer men lägger till så mycket kontrast att du måste använda kamerateknik för att kompensera."

Det finns även andra problem som kan uppstå när man fotograferar målningar, såsom den ofta skrämmande uppgiften att belysa ett mycket stort verk så att de vidsträckta sidorna reflekterar samma mängd ljus som i mitten. Det tar ofta dagar att få ett bra fotografi av en målning, och Peterzell måste hela tiden ändra ljusets vinklar, byta typ av ljuskälla och fortlöpande undersöka resultatet för korrekt färgåtergivning. "I grund och botten handlar det om fotografens egen blick för färger", säger han.

Enligt Peterzell kommer museet troligen att byta till digital fångst i framtiden, vilket han hoppas kommer att rädda honom från att behöva ta hem en målning till sin studio när den första omgången fotografier inte fungerar. "När jag plåtar en målning har jag den i en mycket kontrollerad situation", förklarar han. "Om jag kan fånga högupplösningen och gå in och göra de rätta inställningarna medan jag har målningen hos mig, kan jag direkt korrigera alla typer av metamorism och alla de områden där färgen har förskjutits. Men det ligger nog fortfarande långt fram i tiden. Du behöver ett foto på 50 MB för att få en tillräckligt hög detaljrikedom från en fullskalig målning, så det är helt enkelt inte praktiskt genomförbart just nu."

Tills vidare kommer Peterzell att fortsätta att se till att de målningar som han fotograferar inte tar skada av behandlingen. "Att skydda konsten är vår första prioritet", säger han. "Vi lämnar inte målningarna under varm belysning. Ibland, när vi plåtar ett objekt, fotograferar vi något som är tillverkat av vax; då har vi en termometer liggande intill verket och vi använder strobeljus."

Peterzell var reklamfotograf innan han gick till National Gallery of Art, och han säger att han gillar sitt jobb på museet mycket bättre. "Inom reklamen är det du plåtar populärt i en månad och sedan hamnar det i papperskorgen. Det jag plåtar här är för alltid." Precis som de fina konstverk som han fotograferar.

Andrea Dudrow är en frilansskribent från San Francisco.