Det är en av årets hetaste dagar i San Francisco och luftkonditioneringen i lokalerna hos designbyrån Cahan & Associates (U.S) har kollapsat. Det tycks inte röra Bill Cahan i ryggen. Han är van vid hetta.
Grundaren av och tillika creative director för den mycket framgångsrika men också retfulla byrån berättar livfullt om "I Am Almost Always Hungry (U.S)," en monografi på 262 sidor som nyligen gavs ut av Princeton Architectural Press. Boken ger genom intervjuer, essäer och projektanteckningar en inblick i den "gryta" av intensiv kreativitet som utmärker Cahan & Associates.
"Det var mycket svårt," säger Cahan om det arbete som lades ned på att skriva och formge boken. "För första gången på 15 år var vi tvungna att formulera oss själva i en process - vilka vi är och vad det är vi gör.
Cahan & Associates har vunnit sitt rykte på att göra just det för andra företag. Byrån är berömd för sitt sätt att omvandla obligatoriska årsredovisningar till sensationella marknadsverktyg för företag inom high-tech och hälsovård. De kan visa upp en rent av obscen mängd priser, mer än 1 400 vid den senaste räkningen. Förutom att de viftar bort alla traditionella föreställningar om hur en årsredovisning ska se ut, ligger Cahans och hans designers begåvning i att skapa personligheter av små och ofta ansiktslösa företag. Vi pratar inte General Electric, Ford eller IBM. Utan Collateral Therapeutics, Molecular Biosystems och Tumbleweed Communications.
Att ge ett ansikte åt det ansiktslösa
I "I Am Almost Always Hungry" står det sålunda: "I den miljö våra kunder befinner sig i är anonyma korridorer och fönsterlösa konferensrum en norm. Men vad som mycket ofta pågår är någon ny affärsmöjlighet som kan revolutionera den värld som företaget lever och arbetar i. Så hur kommunicerar man denna stämning av spänning och förväntan till företagets omvärld? Hur tar man sig runt kommittéerna, vanorna och status quo? Vilka gränser finns?
För Cahan & Associates existerar inga gränser. Byrån nådde första sidan i USA Today med sin design av Adaptecs årsredovsning 1996 som en barnbok. (Året dessförinnan var det en skämtserie med ett omslag som skulle gjort Roy Lichtenstein stolt.) I Heartports årsredovisning för 1996 presenterades die-cut bores mimicking the "ports" skapade med företagets nyskapande kirurgiska instrument. Samma år hade Cadences årsredovisning ett blått sammetsomslag med fet stil i baklängesskrift där det stod, "Känns annorlunda, eller hur?"
Utmanande typsnitt och foto spelar huvudrollerna i varje formgivning och avspeglar vad Cahan menar är den huvudsakliga funktionen för många årsredovisningar: Att utbilda läsarna i vad företaget gör. Några av byråns mer berömda rapporter visar sida efter sida av stora spegelvända tecken i typsnitt utan seriffer på foton eller på enfärgade bakgrunder. Andra har text i poesiform på omslaget där budskapet är en fängslande berättelse om företaget.
Vända blad
Med "I Am Almost Always Hungry," har byrån vänt uppmärksamheten mot sig själv. Enligt Cahan resulterade det i en obehaglig tillbakagång. I sitt förord till boken kallar Cahan det för "det svåraste uppdrag vi någonsin utfört" och beskriver vad det innebar att vara både kund och formgivare. Det ledde till att byrån förlorade greppet om "processen som tidigare har tjänat oss så bra."
"Vi har inte en stil," säger Cahan. "Vi har ett synsätt."
Formgivning utanför ramarna ger sig inte självt. Cahan & Associates tar ett nytt grepp med minst tre designers på varje nytt projekt. Det här är otroligt fördelaktigt för byråns kunder eftersom de får lyxen att välja mellan tre genomtänkta designlösningar. Konkurrensen mellan formgivarna kan dock leda till heta stunder på kontoret.
Det är denna sorts hetta, och den som kommer från att ständigt forsla designkuverten fram och tillbaka och sälja resultatet till kunderna som Bill Cahan underblåser i sin byrå. Han ber inte om ursäkt för det utan framhäver istället att några av hans formgivare varit anställda i sex eller sju år, "vilket är livstid i designbranschen." Trots detta har Cahan & Associates skapat ett rykte som - för att vara artig - okonventionella.
Cahan säger: "Jag tror att ibland finns en respekt hos våra nya kunder men också en rädsla. De hör saker."
Trots svårigheterna som självgranskningen innebar, är "I Am Almost Always Hungry" en utomordentligt vackert formgiven och skriven bok. Svårigheterna som Cahan avslöjar märks knappast i den slutliga produkten. Istället lyckas boken ge läsaren en ärlig bild av det som gör Cahan & Associates unik och berömd samtidigt som den visar en mängd exempel på byråns prisade arbeten.
Bokens titel skrevs ursprungligen av en av byråns designers som en bekännelse om att alltid vilja ha något att äta. Perfektionisten Cahan läser in en annan mening som kan tjäna som uttryck för byråns kreativa grundsyn.
"Jag väntar fortfarande på den där perfekta biten," säger han. Den sortens hunger går aldrig över.
Adobe.com Senior Editor Matt Davidson är nästan alltid törstig.
