|
|
|
|
Av Joe Shepter
Om du kommer till Paris någon gång och vill titta på Jean-Francois Porchez verk ska du ta tunnelbanan. Vart spelar ingen roll, bara hoppa på ett tåg. För på Metro-kartorna hittar du Porchez lättlästa teckensnitt Parisine.
Någon rockstjärna är han inte. Kanske stöter du ihop med den 35-årige Porchez där han i grå tröja traskar till jobbet på universitetet från den lilla lägenheten i förorten Malakoff. Datorn, skrivaren och ett litet ritbord står i sovrummet. På väggen hänger en närbild av texten på ett monument från romartiden.
|
|
När det gäller teckensnittsdesign "har man verkligen lyckats då folk inte lägger märke till det man gjort" - Jean-Francois Porchez
|
|
|
|
Porchez kan kanske inte tyckas vara någon revolutionär, men han har faktiskt hållit på att omvandla Paris med sina teckensnitt i nästan fem år. Hans bana började på annonsbyrån Dragon Rouge där han gjorde logotyper för mineralvatten och mejeriprodukter (att hitta en Paris-designer som inte har vunnit sina sporrar i vattenflaskornas och yoghurtförpackningarnas hårda skola är inte lätt).
Där läste han en artikel om omdaningen av tidningen Le Monde och det gav honom lite att tänka på. Inte på grund av att den skulle göras om. Det kom inte som någon överraskning. Le Monde var en av fransk kulturs främsta vapendragare, men på grund av sitt enormt underdimensionerade teckensnitt och en massa annat var den praktiskt taget oläslig. Det som störde Porchez var att Le Monde tänkte behålla Times New Roman, en 60-årig tidningsstandard.
På lunchrasterna började Porchez ta itu med att ändra på detta. Visserligen kände han ingen på Le Mondeoch där hade heller ingen hört talas om honom. Han hade en logisk, men inte särskilt originell plan att komma i kontakt med Le Monde - ett brev.
Brevet blev av någon anledning läst och i det hävdade han att Le Monde behövde ett nytt och helt franskt teckensnitt. Porchez anser att skillnaderna i vokal- och konsonantfrekvensen i olika språk kräver olika bokstavsformer. På franska tangentbord sitter till exempel A där svenskar och amerikaner har Q. Anledningen är att det vimlar av Q i franska, och att A är mindre vanligt. Enligt Porchez tar Le Mondes teckensnitt hänsyn till detta och är mer lättläst på franska.
Hans brev förändrade tidningen helt: "Man hade ingen tanke på att börja trixa med nya teckensnitt på Le Monde," skriver Le Monde- redaktören Laurent Greilsamer. "Men det handlade om överlevnad. Vi måste ju behålla våra läsare." Till sist accepterade den strama tidningen Porchez teckensnitt Le Monde Journal som alltsedan dess erkänts som en modern klassiker.
"Folk läser tidningen på tunnelbanan", säger Porchez. "Le Monde är inte som Raygun eller Émigré som folk köper för utseendet och det specifika innehållet och läser ändå. En dagstidning vänder sig till en så stor läsekrets som möjligt och ska vara lättläst."
Hans arbete för Le Monde gjorde honom till något av en typografistjärna. Sedan dess har han utformat otaliga teckensnitt för kunder som Peugeot, Paris tunnelbana, olika rederier och tidningar.
"En teckensnittsdesigner är som en dirigent", säger han. "Man varierar ett tema som andra spelat förr. Skillnaden är den att man gjort sitt bästa när folk inte märker vad man gjort."
Adobe.coms redaktör Joe Shepter fick gång på gång försäkra Porchez att, ja, vi ska skriva en artikel om någon som skapar icke-Adobe-teckensnitt..
|
|
|
 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
|
