Av Joe Shepter

Julie Beeler från Second Story (U.S) ser inte precis ut som någon med en massa hemligheter, men när vi väl suttit oss ner så börjar de plötsligt komma fram.

Till att börja med gillar hon att jobba med passionerade människor som ringer henne mitt i natten. "Om de är så exalterade att de får en idé klockan 23:00 och sen bara måste ringa och berätta, så tycker jag det är toppen," säger hon.

Hon har en till hemlis. Second Story ska komma ut ur garderoben.

Det är verkligen dags. I åratal har folk på Second Story berättat för alla att de formger webbsidor, men de har väldigt lite gemensamt med vad de flesta formgivare gör. Second Story är ett berättande företag, en grupp interaktiva dokumentärfilmare. De är snickare, poeter, målare, musiker och ja, just det, sagoberättare, men dom formger inte ett skvatt.

Firman - en armé på hela sex stycken, om man inte räknar hundarna - har intagit två luftiga rum i ett höghus i Portland, delstaten Oregons trendiga "Pearl District". De klär sig i jeans och gymparskor och sitter vid bord som byggs för hand av en av firmans grundare, Brad Johnson. En medlem i firman har en fundamentalistisk kristen bakgrund; en annan formgav kaklådor och mjölkkartonger; ytterligare en, Gabe Kean, ligger bakom en populär formgivnings- och poesiwebbplats, Born Magazine (U.S), som sponsras av Second Story. De ler oavbrutet och det är 10 gånger mer sannolikt att de frågar dig vilka böcker du läst på sistone än vilken sorts mobiltelefon du använder.

Det är inte lätt att vara så jordnära nuförtiden, och enligt människorna på Second Story har de tvingats vidta vissa åtgärder för att se till att hålla sig där. När dotcom epidemin började sprida sig i San Fransisco, flydde Johnson och Beeler, som drev företaget från en stuga i Berkley, till Portland för att få lite andrum.

I tre år utvecklade de interaktiva projekt för mediaföretag som PBS, National Geographic och Discovery. De lyckades fylla en hel låda med priser för webbformgivning innan de slutade räkna, och har varit med i varje tidning från Communication Arts till Wired.

"Ibland tackar vi ja till ett projekt där vi vet att vi kommer bli kundens slavar," säger Beeler. "Och sedan inser vi varför vi aldrig bör göra så."

På ett kreativitetsmöte nyligen, öppnade de anteckningsblock och konversationen började om allt mellan himmel och jord, med små avstickare till vilka filmer de sett på senaste tiden och sedan tillbaka igen till det aktuella ämnet. De började diskutera författaren Jorge Luis Borges, en dokumentär om Lewis and Clark, den gamla Discovery-kanalens program "Connections," samt Italo Calvinos noveller. Vid någon tillfälle var det någon som nämnde att det skulle vara bra med lite bilder och alla nickade. Det visuella hade blivit nedprioriterat.

Novellerna från Borges, en Argentinsk författare vars fantastiska berättande använder sig av flera olika lager, är ungefär så nära deras arbeta som man kan komma. Deras webbplatser är vanligtvis ämnesdrivna och ickelinjära; de har oräkneliga inkörsportar, tudelningar och nivåer, snarare än vanliga händelseförlopp och till dessa sammanlänkade bihistorier. De erkänner utan omsvep att det är en lärprocess, begränsad å ena sidan av teknikutveckling och bandbredd, å andra sidan av behovet av att kunna begränsa den kontroll som användaren har över historien. Ju mer frihet man ger besökaren att utforska, sägs det, ju mindre kontroll kan det bli över hela upplevelsen.

De har experimenterat med flera olika sätt att kringå dessa svårigheter. Den mest framgångsrika bygger på tidsaxlar och kartor, som ger distinkt början och slut, samtidigt som användaren får tillgång till stora mängder information genom ett och samma gränssnitt. En av de mer utvecklade webbplatserna är till Ken Burns film "Not for Ourselves Alone( U.S)." Den använder både tidsaxel och en bildstruktur med flera lager. Varje punkt på tidsaxeln berättar huvudhistorien, men innehåller också länkar som ger dig möjlighet att gräva djupare i ämnet.

"När vi arbetar med en film," säger Johnson, "börjar vi med den här lilla svarta saken som man sätter in i sin video. Filmer är så frustrerande. Vi antecknar massor och försöker komma på hur vi skall ta isär dem och berätta historien på nytt."

Nu för tiden har firman börjat undvika kunddrivna uppdrag för att istället driva egenproducerade projekt. Second Storys nya affärsmodell bygger på att det innehåll som skapas skall generera mer trafik till webbplatsen. Sedan erbjuder man licenser på detta innehåll till företag som vill öka antalet besökare.

"Med webben," säger Johnson, "blir varje företag ett mediaföretag, och de behöver alla bra innehåll för att skapa trafik."

Om det kan förvandlas till dollartecken är en annan historia som väntar på att bli skriven. Eller, eh, väntar på att förvandlats till en interaktiv multimedial upplevelse som du kan se på webben menar jag förstås.

Adobe.coms chefredaktör Joe Shepter som bara är tacksam att han inte blivit avskriven ännu.